“Överlev sträckan. Det kommer mentala svackor!”
En sak är säker vad gäller löpträning – det är alltid lättare att springa med kroppslig smärta, än med mentala svackor. Som så många andra, i början av min löpkarriär, så hade jag problem med underbenen. Detta på grund av att upptrappningen inte var optimal fram till att jag gav mig ut på min femte runda någonsin, 20 dagar efter min första runda, och sprang den första milen. Precis som den här sommaren, var det då gassande sol och över 30 grader när jag sprang, och mitt fokus var att överleva sträckan. Målet var inte att klara rundan på en viss tid, bara att inte ge upp och ligga på en ansträngningsnivå som inte kändes jobbig.
Det mesta går med positiva tankar. Att slå bort de där tankarna om att det aldrig kommer att gå, att det gör ont, orkar inte mer, osv. osv. De första tre kilometerna var tunga, och mantrat gick på repeat i mitt huvud – “Överlev sträckan. Det kommer mentala svackor.”.
Jag hängde mest på gymmet vid den här tiden, och visste ingenting om löpning. Det jag lärde mig var bland annat att jag kan styra min tankar, och att jag klarar mer än vad jag tror. Varje löppass gav personlig utveckling och insikter.
Jag har även lärt mig hur viktigt det är att trappa upp sin träning i lagom takt, för att undvika skador. Hur viktigt det är att veta när jag ska lyssna på kroppen och när jag kan ignorera signalerna.
I början vill vi så mycket, och så snabbt. Utvecklingen kommer också snabbt, men vill vi bibehålla en kropp som fungerar så behöver vi trappa upp med mer tålamod. Och huvudet måste hänga med också.
Vad har du lärt dig om dig själv sedan du började springa?
Har du inte börjat ännu? Kolla här.