Många klarar av att leva med en fasad, som om allting är bra, att ge sken av att vara lycklig. Till vems nytta då?
Ibland önskar jag att jag kunde, att jag bara kunde spela spel. Spela glad, sådär som du. Jag har under en tid glömt bort vem som är viktigast för mig i mitt liv. Glömt bort att prioritera mig själv. Jag är en mycket trevligare, roligare, mer inspirerande och framför allt mer levande människa när jag får må bra. O jag mår bra när jag är hel i mig själv, när jag gör sånt jag mår bra av, när jag kan välja hur jag själv vill reagera, när jag sover de timmar jag behöver, när jag äter den mat jag behöver, när jag tänker möjlighetsskapande och positiva tankar, nära jag gör spontana grejer, när jag tar varje ögonblick för vad det är. När jag lever.
Jag har ett jobb som kräver att jag är hel i mig själv, att jag kan koppla bort mina egna värderingar och tankar, att jag inte dömer andra, att jag finns där och lyssnar, att jag ger stöd, peppning och att jag inspirerar och motiverar. Att jag är människa. Människa av den bästa sorten, den som jag vill vara. Varje dag.
Jag kan inte koppla på en mask och låtsas.
Jag behöver mig själv. Varje dag och hela tiden.
Och jag är faktiskt den som är viktigast i mitt liv.