Var nyfiken.

Det är så lätt att slänga ur sig att det inte är bra att springa varje dag, speciellt utan att veta bakgrunden. Det är även lätt att slänga ur sig att man ska ha minst en vilodag per vecka, utan att veta varken hur träningsupplägg eller återhämtning ser ut.

Tänk på det nästa gång. Ställ en fråga till. Var nyfiken. Döm inte.

För drygt två och ett halvt år sedan hade jag nog knappt gått utanför dörren på mer än ett halvår, mer än till jobbet och tillbaka. På helgerna låg jag mest i soffan och slöade. Brist på motivation kanske, jag hade ju lite ont i foten sedan en överbelastning innan maran det året. Jag vilade mig i form till Berlin Marathon, längsta passet efter Stockholm Marathon var nog på sex kilometer, och antalet träningspass under perioden kunde summeras på ena handens fingrar.

Att kombinera bristen på fysisk aktivitet, bristen på socialt umgänge med nytt jobb var kanske inte optimalt. Och jobbet blev droppen. I kombination med att jag inte gjorde något annat.

När chefen ifrågasatte om jag mådde dåligt pga att jag åt för lite fett, och när jag bröt ihop och uppmanades att bita ihop ett par månader till, så rann det över. Eller det hade redan runnit över då.

Jag uppmanades av företagshälsovården att gå ut, varje dag. Och där är vi nu. Jag tar mig ut varje dag, sedan snart två år tillbaka (679:e dagen idag). Löpningen är min terapi, mitt andningshål, min återhämtning. Jag lyssnar på kroppen, jag springer inte längre än vad min kropp klarar av. Jag springer inte snabbare än vad jag klarar av. Jag springer inte för att bli bättre eller snabbare, jag springer för att orka imorgon också.

Och jag går fortfarande inte utanför dörren speciellt ofta, förmodligen för sällan. Men jag går ut, varje dag.

Tänk på det nästa gång. Ställ en fråga till. Var nyfiken. Döm inte.

Kärlek.