Jag lade upp en video där jag hade pumpat däcken på min racer och cyklade hemma i vardagsrummet imorse, och fick frågor om jag är skadad.
Senaste gången jag hade skadekänning i min löpning var efter att jag genomförde Ultravasan 90 i augusti 2016. Det var på dag 101 på min runstreak (som varade i 819 dagar) – den avbröt jag när jag fick magsjuka, inte för att jag blev skadad.
Så nej, jag är inte skadad – inte mer än det vanliga i huvudet.
Däremot skrev jag ju igår om hur jag investerat i min personliga utveckling under det senaste halvåret, och i helgen anmälde jag mig till en löpkurs. Dels för att se hur andra lägger upp onlinekurser och dels för att fördjupa mig ännu mer i löpteknik. Och självklart också för att det är roligt och utvecklande och kommer att göra mig till en ännu bättre löptränare och löpare. Nu ska jag bara ha tillit till processen och öva tålamod – det där som jag alltid tjatar om i min egen kurs.
Första uppgiften i kursen var att filma mig själv när jag springer och skicka in till tränaren, och snabb feedback fick jag tillbaka – grymt! Andra uppgiften är helt enkelt att inte springa så himla mycket under den första tiden – just för att se hur övningarna vi får kommer att påverka löpningen. Sedan kommer ytterligare två löpstegsanalyser kommer att göras under kursen (som håller på till 25 januari) samt dagliga lives och övningar. OCH dessutom får vi i uppgift att ladda upp videos när vi gör de dagliga övningarna (inför alla 70 i gruppen), för att få feedback på dem direkt också – lite jobbigt att få offentlig feedback, men utmanande såklart eftersom det är lite utanför min komfortzon.
Men. Tillit till processen. Allt är som det ska vara. Och jag gör det jag tycker är roligt.
Och jag är inte skadad – hurra för skadefri löpning!
Lisa säger
Hurra!!
Therese säger
Jaaa! Hurra!
Hanna säger
Haha, jo nog måste man vara skadad om man inte är ute och kutar stup i kvarten! 😉
Therese säger
Ja, och skadad om man är ute o kutar stup i kvarten också. ?