Vem är jag och varför?

Häromdagen satt jag och uppdaterade min “Om mig“-sida. Det är så sjukt svårt att skriva om sig själv, så jag tänkte att jag gör ett inlägg till om mig, fast i bloggformat.

Jag har blivit en sådan som gör det jag vill och brinner för. Det började nog runt 2009 när jag insåg att jag satt och väntade på framtiden. Min dåvarande pojkvän som jobbade på båt och var borta i långa perioder, och jag bara väntade på att han skulle komma hem. När han kom hem var han inte direkt intresserad av att umgås med mig, utan skulle hänga med sina kompisar, resa med sina kompisar och så vidare. Det var väl inte riktigt ett sådant liv jag tänkte mig.

Jag hade nog egentligen redan tidigare påbörjat små förändringar i mitt liv, som när jag sökte till Grythyttan och pluggade till kock, för att det var roligt att laga mat. En utbildning som tvingande mig till obekväma situationer ganska ofta. Jag hade verkligen noll koll på restaurangbranschen, ännu mindre på stjärnkrogar, vilket gjorde att jag kände mig inte helt hemma när jag åkte till Berlin och gjorde tio veckors praktik på just en stjärnkrog. Lärorikt? Ja, jag lärde mig i alla fall att skära perfekta kuber av bakpotatis, rotselleri och lök.

Senare samma år sa jag upp mig från mitt sommarjobb, och drog till Korsika och jobbade en halv säsong. Jag drack alkohol i princip varje dag i tre månader – ni kan ju gissa konsekvenserna och abstinensen när jag kom hem. Hälsan själv.

Men som sagt, någon gång under 2009 bestämde jag mig för att sluta vänta, satsa på mig själv och leva mitt liv på det sätt jag ville leva det. Jag ville sluta älta, och framför allt må bra.

Jag hade gjort en lista på livsmål och ett av dem var “Stockholm marathon” – jag vet inte riktigt varför, men det bara stod med där. En dag i juni 2009 anmälde jag mig till loppet ett år senare. Jag hade sprungit ungefär inga löpsteg alls sedan vi tvingades genomför Cooper-test under gymnasiet. Det var då under gymnasiet som jag bestämde mig för att aldrig i hela mitt liv springa. Tji fick jag.

Målet med loppet – stå på startlinjen och känna att jag kommer att klara av det. Och den känslan hade jag och jag klarade av det. Leendes.

Den där resan från juni 2009 till samma månad året efter är en historia i sig. Det var då det började, det som blev Mitt Liv.